Nu idag har dimman i hjärnan börjat lätta. Jag börjar se saker klarare igen, det är som om hjärnan har haft semester ett tag och nu långsamt långsamt börjar komma tillbaka igen. Den enda nackdelen är att jag inte klarar av längre samtal jag liksom inte hör vad folk säger efter ett tag. Jag kan bara inte ta in mer än en viss del. Jag har varit på gymmet idag och det är jätte härligt det blir en avkoppling för mig, då slipper jag gå och fundera på alla måsten som hänger över mig men som jag inte just nu orkar med att ta itu med. Där grejar jag i min egen takt provar på alla grejerna solar bastar och bara har min egen tid. Hemma orkar jag bara med en liten stund ännu ,det har blivit bättre men alla ljud skär som knivar i min hjärna och gör min kropp helt slut. Sådan tur att barnen älskar att kolla på tv och spela data spel och hoppa studs matta inte ens långa samtal med mina barn orkar jag med och det är det svåraste. att inte orka med dem man älskar av hela sitt hjärta och som jag skulle vilja ge allt jag bara kan men det går inte för jag har tagit slut.